Denna söndagmorgon vaknade jag kl 06.50 av okänd anledning. Jag kikade ut genom fönstret och fick för första gången i mitt liv se månen gå ner. Stor och vacker var den. Precis som om den kallade på mig fick jag ett infall att gå ut, så det gjorde jag.
Småfåglarna sjöng, hackspetten smattrade i skogsbrynet och ett par flyttfåglar på väg hemåt mötte mig med skriande röster. Allt annat var tyst och stilla, inte en människa syntes till såhär dagen efter melodifestival-finalen.
Det var jag och känslan av fridfullt uppvaknande.
En liten morgonpromenad i gryningsljuset, en söndagmorgon i mitten på mars.
0 kommentar(er)
