Jättefint! Haha ja, fjordingar! Dom är speciella dom ;) När jag började rida vid 8-9 års ålder så blev min första "foderhäst" en tjurig surgubbe till fjording som hette Toker, haha. Gnisslade tänder vad man än gjorde med honom och var surare än en citron ;) Han var en expert på att skena i skritt(!!!)! Han tog bettet, körde ner och fram huvudet så att tyglarna följde med och sen skrittade han på i världens fart och gick varken att stoppa eller vända åt nått annat håll ;) Det blev många sånna "skeningsturer" hem tillbaks till stallet, kan jag lova!