Jag funderar ibland på varför sagans värld är så tacksam att fly till, varför fantasyböcker/-filmer/-serier lockar så mycket som de gör. Jag tror det har att göra med att verkligheten är så komplex (och ju äldre man blir desto mer komplex inser man att den är), och då är fantasyvärlden lättare att hantera. Där är saker och ting oftast ganska svart och vitt, tydliga regler, en grupp är goda, en annan är onda. Lätt att förstå. Och allt är omgärdat av vackra omgivningar och kryddat med spänning och äventyr. Det är befriande, avkopplande och tryggt på samma gång. Så länge världen är så besvärlig som den är, så kommer jag alltid fly verkligheten och drömma mig bort om drakar, enhörningar och äventyrare.