Jag har äntligen lyckats hitta den mest fantastiska och magiska joggingrundan. Springa har blivit roligt. Att springa är numera ett litet sagoäventyr!
Först måste jag bestiga berget, ta mig upp genom kal lövskog som inte slagit ut ännu. Sedan svänger jag av in i den mörka granskogen, in i allt det vackra gröna, och springer på tysta fötter över barrtäckta stigar. På andra sidan barrskogen öppnar gräsfälten upp sig, och sedan bär det av ner för berget igen, över nedfallna trädstammar och små porlande bäckar.
Skogen är stillsam men full av liv på samma gång. Den iakttar mig men låter mig passera.
3 kommentar(er)
