För några veckor sen gick jag på skogspromenad själv, för att utforska lite. Och för att öva på att inte vara rädd för skogen. För det kan kännas läskigt ibland när jag är ensam. Särskilt när jag kommer till skog jag inte känner till, men även på platser jag varit på förut. Ibland känns det så ödsligt, och samtidigt som om någon tittar på en. Som om träden viskar till varandra att jag inte borde vara där, och att djuren som bor där är redo att anfalla mig när som helst. Haha. Ja jag är en fegis. Och då måste jag öva på att inte vara det.

 

Skogen ovanför mitt hus är verkligen inte stor. Det är nog rätt omöjligt att gå vilse där eftersom det finns bebyggelse runt om, och det finns en väg som avgränsar. Det är ett bra övningsområde.

 

Jag hittade mycket fint på min lilla utflykt. Sovande mossiga stenar, små vattefall överallt, och till och med ett litet "vätte-hus" i ett träd! Jag vet inte om någon var hemma, jag frågade aldrig ;)