Fredag morgon var det alldeles vitt utanför fönstret. Inte snö, men den underbart vackra och sällsynta dimman var på besök. Och min mobil var inte laddad!? Jag stressladdade telefonen medan jag åt frukost, och skyndade sedan iväg upp i bergen. Tyvärr var dimman snabbare än jag, och jag såg den försvinna framför mina ögon. Det gjorde visserligen inget, för nu var jag ju ändå hemma. I skogen. Tänk, bara för några veckor sedan var jag rädd för att vistas här, men nu börjar jag hitta. Till och med när jag kliver av stigen.

 

Jag var ute på skogsäventyr i över en timme tror jag. Träden och mossan är mina vänner nu. Och så alla vitsipporna såklart.