Lovisa och den tjocka ponnyn
Jag på ridskoleponnyn Penny. Ett udrag från skissboken: målat med blyerts och lite olika tuschpennor
 
Varning, Hästsnack!
Igår, måndag, var det hoppning på ridningen. Jag hade nog stallets tjockaste ponny: fjordhästen Penny :) Har haft henne flera gånger i rad nu de senaste gångerna och jag gillar henne mer och mer. Hon är envis som synden och kan vara bråkig ibland, men jag har märkt att hon oftast bara bråkar när det är jag som ger otydliga+lite för hårdhänta signaler. Skärpning, Lovisa! ;) Jag lär mig massor på henne hursomhelst!
 
Seg och lite lat är hon också känd för att vara, hon springer sällan särskilt snabbt och brukar snubbla över bommar och hinder. Men igår fick jag fart på henne! Vi flög över hindren (visserligen inte så höga men ändå). Åh, det var så roligt, det tyckte både jag och Penny. Hon blev riktigt på hugget där tillslut. Såhär ser Penny ut på riktigt: länk (obs! ej jag på fotot)
#1 - Lovis

Vilken söt bild!
Himla härligt med hoppning, även när det är låga hinder. Nästan roligast då. Slipper man bli nervös för att man inte ska komma över eller så. :) Fjordingar är så himla goa, envisa men underbara!
Vill också hoppa snart med min pålle, men måste få ordning på honom igen först så att han verkligen lyssnar på mig. hehe ;)