Ända sedan jag var 16 år har jag längtat och nu blev drömmen äntligen sann! 4 dagar i Visby fick vi, och det var 4 helt magiska dagar, mer fantastiska än jag någonsin kunnat föreställa mig. Människorna, maten, miljöerna... allt var så otroligt stämningsfullt, fyllt av kärlek, glädje och gemenskap.
Vi såg tornerspel med riddare och eld, åt grillad kyckling och honungsbrynt kål med bara händerna ur träskålar, där vi satt på mysiga innegårdar med varsin bägare mjöd.
Att gå på kullerstensgator med den vida linnekjolen svepande kring benen, och med korgen under armen <3
Vi utforskade gränder och ruiner, strosade runt på den livliga marknaden där jag fick hålla en riktig "pestsmittad" råtta, och så såg vi på när kungen och hans knektar marscherade förbi. Vi tittade på alla vackra saker i marknadsstånden och köpte flädersaft av samma piga varje dag. På gräsmattan uppträdde gycklare och spelmän spelade fartfylld medeltida musik. I den botaniska trädgården lyssnade vi på vackra lugna serenader och så satt vi vid havet i solnedgången med kakor och saft som vi köpt av en man med trälåda på ryggen,
I ösregn, men under skyddande tält-tak, hade vi en helkväll på Frimis krog. Oljelampornas sken gav både ljus och värme och åskan dånade över våra huvuden. Sen gick vi hem i spöregnet med huvorna långt ner över huvudet i den magiska natten.
Det går inte att beskriva med ord hur bra det har varit. Jag kommer ihåg allt men allt kan liksom inte skrivas ner. Det är känslor, människor, kärlek, stämning,... Jag har aldrig kännt mig så hemma och så rätt förut. Därför var det väldigt smärtsamt att åka därifrån. Mitt inre rev och klöste i mig när vi körde bilen tillbaka från Oskarshamn. Ögonen tårades och min själ skrek, bönade och bad att jag skulle vända om. Nu är det ett år kvar till nästa gång. Tills dess får man fylla livet med magi på annat sätt.
Norah uttrycker det så pricksäkert, det är precis så det känns:
"Jag saknar allt. Vänskapen, värmen, gemenskapen. De nya vänskapsband som formats och alla känslor som vuxit sig starkare. Jag saknar ringmuren, gräset som blivit brunt av tusentals barfotafötter och läderkängor, de små gränderna, alla rosor mot stenväggarna. Jag saknar ljudet av bjällror när folk går förbi, medeltidsrytmerna som inbjuder till dans även hos de som aldrig dansat förr. Doften av kanderade äpplen och läderhantverk och röken från smedernas arbete. Jag saknar Visby, jag saknar platsen och människorna och tiden där mitt hjärta hör hemma."
"Jag saknar allt. Vänskapen, värmen, gemenskapen. De nya vänskapsband som formats och alla känslor som vuxit sig starkare. Jag saknar ringmuren, gräset som blivit brunt av tusentals barfotafötter och läderkängor, de små gränderna, alla rosor mot stenväggarna. Jag saknar ljudet av bjällror när folk går förbi, medeltidsrytmerna som inbjuder till dans även hos de som aldrig dansat förr. Doften av kanderade äpplen och läderhantverk och röken från smedernas arbete. Jag saknar Visby, jag saknar platsen och människorna och tiden där mitt hjärta hör hemma."
Nedanför är av de få bilder jag tagit på resan. Fler (och betydligt vackrare foton) har Elin tagit. De kan man se
Och så har Therese tagit flera kanonfina bilder också, ---> Här
5 kommentar(er)
