Snön knarrade under våra fötter när vi med bestämda kliv vandrade längs den branta stigen in i vintervit skog. Återigen hade vi samlats för att hämta kraft i sagans värld, när vintermörkret varit nära att äta upp våra hjärtan. Solens sista strålar letade sig in mellan träden och lyste upp vår väg fram till den första lägerplatsen. Vi lastade av våra tillhörigheter och såg oss omkring, men var inte helt säkra på om det var det rätta stället för att vila. Vi var två spejare som sändes ut för att söka efter en lämpligare plats, och vi fann den. Invid vattenfallets strand, under en skyddande klippvägg fanns en eldstad och sittplatser, och där valde vi att slå läger för dagen.

 

Vi gjorde upp en eld och grillade vårt hembakade lembasbröd och majskolvar över den. Vi hade även med oss varm choklad som aldrig har smakat godare än då.

 

Jag vet inte hur länge vi var ute, men det kändes både som en underbar evighet och samtidigt bara som ett kort ögonblick. När kylan började leta sig för nära inpå styrde vi vägen hemåt igen. Inne i värmen blev vi bjudna på en riktigt härlig festmåltid och vi åt tills vi inte kunde få ner en bit till. Efter middagen spelade vi sällskapsspel medan våra ögon sakta blev tyngre. En av våra fränder begav sig vidare mot sina hemtrakter, och vi andra sade godnatt och kröp i säng.

 

Dagen efter besteg vi de isiga höjderna ovanför boninghuset, och sedan blev det både mer sällskapsspel och varm choklad innan de övriga i sällskapet for hem till sitt.

 

Vi har haft ännu en perfekt sagohelg och den har gett mig precis den energi och det inre lugn jag behöver såhär års. 

 

Här kan du se mer: